Uppsalaskvaller

Skratta eller gråta? Le eller sura?

Hörrni livet kan vara bra hårt ibland. De som läser vill kanske ha en förklaring till det som hänt men jag antar faktist att ni förstår det redan.. Jag skämms nog lite av att berätta det också för det är fruktansvärt pinsamt att bli behandlad så som jag har blivit behandlad. Men en av mina bästa vänner svek mig något så fruktansvärt och det värsta som skulle kunna ha hänt hände, det gick ju inte så långt som de kunnat men det var enough.. Men å andra sidan så var inte det egentligen inte en bästa vän, en äkta vän gör inte så. Jag har sex st andra bästa vänner, och jag kommer klara mig utmärkt med det. Jag lider med dem, för att stå emellan ett sånt här dilemma måste vara fruktansvärt tufft, och jag hade såklart stått på min egen sida, aldrig i mitt liv på hennes. Därför sätter jag mig i deras situation.
-Och faktist, saker kan inte gå mer snett och kan inte bli värre, snarare tvärt om, jag får se det lite positivt nu faktist. Att det kommer faktist bara bli bättre.

I detta tillstånd jag är i just nu, så är jag kapabel till att göra vad som helst nästan, och då menar jag inte typ skada mig själv. Utan, ja jag vet inte riktigt vad jag menar. Jag gillar inte egentligen att erkänna att jag mår dåligt och att någon verkligen sänkte mig så jävla hårt. Förstå då egentligen hur förjävligt jävligt det här är. Men jag måste som sagt få ut det ur mig.. Det är tyvärr inte så lätt heller att bryta all kontakt, eftersom att jag är tvungen att se henne tex när någon fyller år, eftersom att vi är ett gäng. Men vänner är vi definitivt inte längre.. förjävligt men sant.

Energi lägger jag inte på att skriva något om Honom. Vänner betyder mer och det tar hårdare att en vän sviker.

PUSS och HEJ